Team Nydde/Caddie Lac lägger upp taktiken några hål om dagen på Eda:
HÅL 9) Här är allt annat än Birgit eller par ett misslyckande vilket får det att knyta sig för många som vill mer än de behärskar.
Jag sörplar dock segervisst på dagens 3:e öl, lugnt förvissad om att adepten kommer att prestera exakt det vi föresatt oss.
Muskel-Martin fortsätter såklart att förneka pilsnerbollen från hål 2:
– Den var faktiskt förbi, även om det var knappt, låter det.
– Det är fult att ljuga Martin, dånar vår herre genom molnen.
Nydde dräper iväg driven smäktande 220 meter och precis så där lagom till vänster som vi satt upp utan att riskera något. Bunkern till höger satt ur spel – ja för oss alltså men i densamma ligger Joels kula på rygg och sprattlar för att rädda sitt tråkiga läge. Joel inkasserar ytterligare en Lill-babs och börjar komma med ursäkter som är så konstruerade och varierade att vi andra baxnar.
Slag två lägger Nydde av oförklarlig anledning kort och vi hamnar i slänten i gröns förkant. Jag börjar bli orolig att hans alkoholdilerium börjar göra sig påminnt och funderar på om han kanske måste få smaka några klunkar bärs men bestämmer mig ändå för att avvakta några slag till.
Yyjjyjyjyjyaaaaaahoououuuoouou!
Han sänker chippen från 14 meter och jag blir närapå lika rörd som jag blev när Ina Scot vann Prix de´Amerique. Vilken råtalang det finns i den här kroppen.
Men vad fåglarna – börjar jag fyllna till, tänker jag efter att ha tagit ett synbart märkligt snedsteg. Det visar sig att jag trampat på lillebror Mygels solglasögon som givetvis gått i kras och har en båge som ser ut som Astra Zenecas logga.
– Jag är ledsen Gry, hostar jag fram medan jag inombords tänker:
lägger du grejer så där får du för bövelen skylla dig själv. Överraskas över denna min egen elakhet och förstår att det är tävlingsmänniskan i mig som talat – den som vill alla motståndare illa på alla tänkbara sätt.
HÅL 9) Här är allt annat än Birgit eller par ett misslyckande vilket får det att knyta sig för många som vill mer än de behärskar.
Jag sörplar dock segervisst på dagens 3:e öl, lugnt förvissad om att adepten kommer att prestera exakt det vi föresatt oss.
Muskel-Martin fortsätter såklart att förneka pilsnerbollen från hål 2:
– Den var faktiskt förbi, även om det var knappt, låter det.
– Det är fult att ljuga Martin, dånar vår herre genom molnen.
Nydde dräper iväg driven smäktande 220 meter och precis så där lagom till vänster som vi satt upp utan att riskera något. Bunkern till höger satt ur spel – ja för oss alltså men i densamma ligger Joels kula på rygg och sprattlar för att rädda sitt tråkiga läge. Joel inkasserar ytterligare en Lill-babs och börjar komma med ursäkter som är så konstruerade och varierade att vi andra baxnar.
Slag två lägger Nydde av oförklarlig anledning kort och vi hamnar i slänten i gröns förkant. Jag börjar bli orolig att hans alkoholdilerium börjar göra sig påminnt och funderar på om han kanske måste få smaka några klunkar bärs men bestämmer mig ändå för att avvakta några slag till.
Yyjjyjyjyjyaaaaaahoououuuoouou!
Han sänker chippen från 14 meter och jag blir närapå lika rörd som jag blev när Ina Scot vann Prix de´Amerique. Vilken råtalang det finns i den här kroppen.
Men vad fåglarna – börjar jag fyllna till, tänker jag efter att ha tagit ett synbart märkligt snedsteg. Det visar sig att jag trampat på lillebror Mygels solglasögon som givetvis gått i kras och har en båge som ser ut som Astra Zenecas logga.
– Jag är ledsen Gry, hostar jag fram medan jag inombords tänker:
lägger du grejer så där får du för bövelen skylla dig själv. Överraskas över denna min egen elakhet och förstår att det är tävlingsmänniskan i mig som talat – den som vill alla motståndare illa på alla tänkbara sätt.