Team Nydde/Caddie Lac lägger upp taktiken några hål om dagen på Eda:
HÅL 8) Innan vi inleder taktiken på hål 8 vill jag bara poängtera för den enfaldige presidenten att han inte kan ha den minsta aning om vilka som blir med till Eda. Den tramsiga lista han envisas med att kasta i ansiktet på mig är de som hittills meddelat/inte meddelat sin medverkan. Det är min fasta övertygelse att flera av de som tackat nej kommer att ändra sig efter all hausse som bl.a. undertecknad piskar upp.
Tyvärr kommer väl även en del tofflor kliva av eftersom det kommer bli en sån jävla fnurra hemma annars. Så kom igen nu Lillen och Steve och bevisa att jag har rätt och det skulle fan inte förvåna mig om Presidenten träffar en ny kärlek nu i veckan och vips kan inte han följa med eftersom det plötsligt blivit så sanslöst viktigt med romantiska promenader uppe i Karlslund, onödigt dyra viner och mysiga hemmakvällar där man hjälps åt i köket etc.
Nåja, till hålet!
Hål 8 är det hål som Zebbelinarn, Böna och Ryman tjatat som hetlevrade hermeliner om att vi ska spela närmast hål på.
– Blir ju perfa, klippte en bakrusig Zebbe ur sig. 165 meter är ju precis där jag landar med min järn 4:a och dessutom är det lite uppför vilket gör det hela lite extra spännande.
Vadå, ska inte ovan nämnda trio med till Eda? Det skiter väl jag i, det här är ju mitt inlägg!!
Här kommer förresten Il Presidento få såna problem att han inte blir sig själv på resten av helgen. Först tappar han klubban vid en provswing. Klubban fladdrar så klart in i skogen och slår brutalt i en folkabusstor sten. Vi andra i bollen harklar oss lite men tvingas slå dubbelknut på struparna när den fjantige Färjestadarn kommer tillbaka med tårarna strilande nerför kinderna och klubban i en kärvänlig kram.
Totalt ur balans hookar han utslaget närmast cirkulärt och han inser såklart att han aldrig kommer att hitta den kulan.
– Äh, jag får väl ta en provisorisk, klämmer han käckt ur sig och alla vi andra lider med honom eftersom det är så tydligt att han helst vill förvandlas till en kurbitsmålad kastanjett som används vid något patetiskt spanskinspirerat midsommarfirande i Tällberg.
Presidentens andra slag är närmast en bedrift med tanke på upproret i hans inre. Han daskar till kulan tillräckligt bra för att få iväg den till bunkern som vaktar till höger om hålet.
Väl framkommen till bunkern får han se kulan ligga – ska vi säga "lika tilltalande som Peppe Engs söndagsmorgonsandedräkt".
Aj jägarn, säger Presidenten innan han ger sig in på en meningslös analys av hur han ska lösa det här, väl medveten om att han håller på att fallera som en uttorkad aladåb.
Hans givetvis felaktiga analys, som hade blivit en helt annan om han hade haft en rutinerad caddie vid sin sida, ger så klart väntat resultat.
Bollen flyttar sig på något märkligt sätt 1,46 meter – mestadels i sidled – och nu ligger Il Presidento så nära den höga bunkerkanten att hans enda alternativ är att spela rakt ut på fairway kort om grön, och alltså lägga sig i sluttningen.
Äntligen är det dags för hans "riktiga" inspel men se då har han valt fel klubba och han landar en god bit bortanför hålet.
Nåväl, grön är ju förhållandevis plan så jag hålar väl ut på två, tänker han med förvissningen om att han ibland lyckas sänka såna här puttar även om de är långa, d.v.s. när han sluter ögonen hemma i soffan och försöker arbeta med målbilder som han hört ska vara bra från en av sina otaliga golf-DVD:er.
Vad han missat totalt är att målbilderna måste ha någon form av relevans och verklighetsförankring.
T.ex. är det helt bortkastat för Staffan Strand (som förresten lade skorna på hyllan i veckan) att se sig själv hoppa över Nikolaikyrkan, Robert Kronberg vinna OS-guld eller Mattias Sunneborn göra comeback i casting och med sin idrottskonst åka runt och uppträda på fullsatta arenor världen över.
Självklart överslår han putten och lämnar sig själv en knivig 3-metare som han såklart bommar men därpå lyckas han få i bolljäveln, som han likt Markus börjat kalla kulan.
Hur var det nu igen? Den dålige smeden klandrar järnet.
Hur många slag Presidenten fick på hål 8? Det är det ingen som minns efteråt men det blev väldigt många och minst två fler än vad vi senare kom att hitta i hans scorekort.
Nu undrar ni såklart hur det går för Nöddö och mig på hål 8. Vi hoppas på en Birgit men efter Grannens "uppvisning" är antagligen både jag och Nöddö lite i obalans med våra tillbakatryckta hånskratt som vid det här laget fyller hela bröstkorgarna. Nöddö får säkert på en lite trist slice som studsar i sluttningen hitom och till höger om bunkern varpå kulan studsar in på grön varifrån vi efter en kopprullare på första putten klarar par.
– Kanske läge att ta det lite varligt med Granath nu, viskar Nydde när vi knallar mot hål 9.
– I helvete heller, svarar jag. Det är nu han ska få igen för att han påpekar petitesser i mina inlägg på Swingers Snack.
Behöver jag nämna att Grannen aldrig mer får ihop sitt spel under den här rundan på Eda och att han efteråt inte talar med mig på några månader, vägrar följa med till Karlstad för att se Brynäs slå hans gäng med 5-3 i november och att han åker hem till Örebro 1½ timme efter att vi är klara på Eda med orden:
– Tar du med nycklarna när ni åker Ström, men Ström är ju inte ens med.
Obalans var ordet.
Lycka till på hål 8 på Eda Granath 😉
P.s. Vän av ordning kanske undrar hur Granath kan spela så illa på hål 8 samtidigt som han blivit hemma med sin nyfunna kärlek, men den polemiken tänker jag inte ge mig in i så ta aldrig ens upp det med mig – jag begriper det ändå inte själv.
Uppdaterad 2008-07-08 10:19:45 av Mats Stafström
HÅL 8) Innan vi inleder taktiken på hål 8 vill jag bara poängtera för den enfaldige presidenten att han inte kan ha den minsta aning om vilka som blir med till Eda. Den tramsiga lista han envisas med att kasta i ansiktet på mig är de som hittills meddelat/inte meddelat sin medverkan. Det är min fasta övertygelse att flera av de som tackat nej kommer att ändra sig efter all hausse som bl.a. undertecknad piskar upp.
Tyvärr kommer väl även en del tofflor kliva av eftersom det kommer bli en sån jävla fnurra hemma annars. Så kom igen nu Lillen och Steve och bevisa att jag har rätt och det skulle fan inte förvåna mig om Presidenten träffar en ny kärlek nu i veckan och vips kan inte han följa med eftersom det plötsligt blivit så sanslöst viktigt med romantiska promenader uppe i Karlslund, onödigt dyra viner och mysiga hemmakvällar där man hjälps åt i köket etc.
Nåja, till hålet!
Hål 8 är det hål som Zebbelinarn, Böna och Ryman tjatat som hetlevrade hermeliner om att vi ska spela närmast hål på.
– Blir ju perfa, klippte en bakrusig Zebbe ur sig. 165 meter är ju precis där jag landar med min järn 4:a och dessutom är det lite uppför vilket gör det hela lite extra spännande.
Vadå, ska inte ovan nämnda trio med till Eda? Det skiter väl jag i, det här är ju mitt inlägg!!
Här kommer förresten Il Presidento få såna problem att han inte blir sig själv på resten av helgen. Först tappar han klubban vid en provswing. Klubban fladdrar så klart in i skogen och slår brutalt i en folkabusstor sten. Vi andra i bollen harklar oss lite men tvingas slå dubbelknut på struparna när den fjantige Färjestadarn kommer tillbaka med tårarna strilande nerför kinderna och klubban i en kärvänlig kram.
Totalt ur balans hookar han utslaget närmast cirkulärt och han inser såklart att han aldrig kommer att hitta den kulan.
– Äh, jag får väl ta en provisorisk, klämmer han käckt ur sig och alla vi andra lider med honom eftersom det är så tydligt att han helst vill förvandlas till en kurbitsmålad kastanjett som används vid något patetiskt spanskinspirerat midsommarfirande i Tällberg.
Presidentens andra slag är närmast en bedrift med tanke på upproret i hans inre. Han daskar till kulan tillräckligt bra för att få iväg den till bunkern som vaktar till höger om hålet.
Väl framkommen till bunkern får han se kulan ligga – ska vi säga "lika tilltalande som Peppe Engs söndagsmorgonsandedräkt".
Aj jägarn, säger Presidenten innan han ger sig in på en meningslös analys av hur han ska lösa det här, väl medveten om att han håller på att fallera som en uttorkad aladåb.
Hans givetvis felaktiga analys, som hade blivit en helt annan om han hade haft en rutinerad caddie vid sin sida, ger så klart väntat resultat.
Bollen flyttar sig på något märkligt sätt 1,46 meter – mestadels i sidled – och nu ligger Il Presidento så nära den höga bunkerkanten att hans enda alternativ är att spela rakt ut på fairway kort om grön, och alltså lägga sig i sluttningen.
Äntligen är det dags för hans "riktiga" inspel men se då har han valt fel klubba och han landar en god bit bortanför hålet.
Nåväl, grön är ju förhållandevis plan så jag hålar väl ut på två, tänker han med förvissningen om att han ibland lyckas sänka såna här puttar även om de är långa, d.v.s. när han sluter ögonen hemma i soffan och försöker arbeta med målbilder som han hört ska vara bra från en av sina otaliga golf-DVD:er.
Vad han missat totalt är att målbilderna måste ha någon form av relevans och verklighetsförankring.
T.ex. är det helt bortkastat för Staffan Strand (som förresten lade skorna på hyllan i veckan) att se sig själv hoppa över Nikolaikyrkan, Robert Kronberg vinna OS-guld eller Mattias Sunneborn göra comeback i casting och med sin idrottskonst åka runt och uppträda på fullsatta arenor världen över.
Självklart överslår han putten och lämnar sig själv en knivig 3-metare som han såklart bommar men därpå lyckas han få i bolljäveln, som han likt Markus börjat kalla kulan.
Hur var det nu igen? Den dålige smeden klandrar järnet.
Hur många slag Presidenten fick på hål 8? Det är det ingen som minns efteråt men det blev väldigt många och minst två fler än vad vi senare kom att hitta i hans scorekort.
Nu undrar ni såklart hur det går för Nöddö och mig på hål 8. Vi hoppas på en Birgit men efter Grannens "uppvisning" är antagligen både jag och Nöddö lite i obalans med våra tillbakatryckta hånskratt som vid det här laget fyller hela bröstkorgarna. Nöddö får säkert på en lite trist slice som studsar i sluttningen hitom och till höger om bunkern varpå kulan studsar in på grön varifrån vi efter en kopprullare på första putten klarar par.
– Kanske läge att ta det lite varligt med Granath nu, viskar Nydde när vi knallar mot hål 9.
– I helvete heller, svarar jag. Det är nu han ska få igen för att han påpekar petitesser i mina inlägg på Swingers Snack.
Behöver jag nämna att Grannen aldrig mer får ihop sitt spel under den här rundan på Eda och att han efteråt inte talar med mig på några månader, vägrar följa med till Karlstad för att se Brynäs slå hans gäng med 5-3 i november och att han åker hem till Örebro 1½ timme efter att vi är klara på Eda med orden:
– Tar du med nycklarna när ni åker Ström, men Ström är ju inte ens med.
Obalans var ordet.
Lycka till på hål 8 på Eda Granath 😉
P.s. Vän av ordning kanske undrar hur Granath kan spela så illa på hål 8 samtidigt som han blivit hemma med sin nyfunna kärlek, men den polemiken tänker jag inte ge mig in i så ta aldrig ens upp det med mig – jag begriper det ändå inte själv.
Uppdaterad 2008-07-08 10:19:45 av Mats Stafström