Åååh tänk…
…åååh tänk så ljuv…
…tänk så infernalisk jävla ljuv segerns sötma kan smaka!
Att vi var mogna för det här redan nu, det var avsevärt mer än jag vågade hoppas på.
Dels är vi ju bara en liten bit på väg på den långa vandring som innebär att adepten kommer lyfta sig till höjder ni inte trodde fanns men framförallt har ju detta äventyr under 2008 stött på nyfunna hinder i form av acne-problem strax nedanför ländryggen och ett alkoholintag som vida överstiger vad jag ens trodde var möjligt.
Att vi trots detta lyckats hitta tillbaka till stigen och dessutom fått upp ångan som vi har gjort – ja, det är inget annat än beundransvärt.
Och vet ni vad det bästa i kråksången är? Härifrån kommer det bara att gå bättre och bättre.
Vi har fått upp farten på vår vandring, stigen blir allt bredare, underlaget bara mer och mer lättrampat och vi har inga hinder så långt ögat ser.
Tyngre är det då för herrarna:
Knådqvist – som lägger bort mängder med positiv energi på att släpa bagen runt banan trots att den utrustad med hjul
Svensson – vars psyke, efter de tre jobbiga koppsnurrarna, nu är som vessla med vattenskräck som någon kört i en kallmangel
BB14 – som blivit så vidskeplig att han framöver alltid kommer spela i regnställ även om vi lägger en tävling inomhus i ett vrålhett Qatar
Nejdu, Nydén – efter allt jobbigt vi gått igenom, allt blod, svett och fistelsmör det har kostat och allt som vi har tvingats att försaka för att nå dit vi är idag finns det väl inte mycket som passar bättre in än Peter LeMarcs (som för övrigt är en högst överskattad nolla) refräng i hans senaste hit:
– Ååååh, det är så gott att må gott igen!
FYY FAAAN VAD SKÖÖÖÖNT!!!!
…åååh tänk så ljuv…
…tänk så infernalisk jävla ljuv segerns sötma kan smaka!
Att vi var mogna för det här redan nu, det var avsevärt mer än jag vågade hoppas på.
Dels är vi ju bara en liten bit på väg på den långa vandring som innebär att adepten kommer lyfta sig till höjder ni inte trodde fanns men framförallt har ju detta äventyr under 2008 stött på nyfunna hinder i form av acne-problem strax nedanför ländryggen och ett alkoholintag som vida överstiger vad jag ens trodde var möjligt.
Att vi trots detta lyckats hitta tillbaka till stigen och dessutom fått upp ångan som vi har gjort – ja, det är inget annat än beundransvärt.
Och vet ni vad det bästa i kråksången är? Härifrån kommer det bara att gå bättre och bättre.
Vi har fått upp farten på vår vandring, stigen blir allt bredare, underlaget bara mer och mer lättrampat och vi har inga hinder så långt ögat ser.
Tyngre är det då för herrarna:
Knådqvist – som lägger bort mängder med positiv energi på att släpa bagen runt banan trots att den utrustad med hjul
Svensson – vars psyke, efter de tre jobbiga koppsnurrarna, nu är som vessla med vattenskräck som någon kört i en kallmangel
BB14 – som blivit så vidskeplig att han framöver alltid kommer spela i regnställ även om vi lägger en tävling inomhus i ett vrålhett Qatar
Nejdu, Nydén – efter allt jobbigt vi gått igenom, allt blod, svett och fistelsmör det har kostat och allt som vi har tvingats att försaka för att nå dit vi är idag finns det väl inte mycket som passar bättre in än Peter LeMarcs (som för övrigt är en högst överskattad nolla) refräng i hans senaste hit:
– Ååååh, det är så gott att må gott igen!
FYY FAAAN VAD SKÖÖÖÖNT!!!!