Heja på du Lillen men igår hjälpte det föga. ÖSK fick äntligen årets första straff tilldömt sig och därmed kanske också lite av den tur som laget totalt saknat tidigare.
Jag kan berätta en tragisk historia från igår – jag satt på O´Learys där det fanns såväl ÖSK- som Bajen-fans. I samband med att ÖSK fick straff så jublades det såklart i lokalen samtidigt som man hör någon skrika:
– Jag vet var du bor din jävla fitta.
Det bör tilläggas att det fanns flera barnfamiljer i lokalen så lämpligheten i språkbruket borde vara tydlig för samtliga.
ÖSK sätter så straffen och strax därpå även 3-1. Då uppstår det lite rabalder mellan några av fansen och ett glas åker i golvet. Jag hinner lagom vända mig om för att se en Hammarbyare krossa näsbenet på en Örebroare.
Han åker i golvet så det bara sjunger om det och efter det blir det ett jäkla pådrag med där serveringspersonal och väktare försöker få grepp om situationen.
I allt detta tumult ser jag att han som utdelade slaget lugnt knallar mot utgången och slinker iväg ner mot Storbron.
Han ska inte få komma undan det här, tänker jag, och följer efter ut på gatan.
Där har några sett honom gå in på kiosken bredvid Filmstaden och sedan vidare in på bion. Polisen anländer och de och några väktare tar upp jakten på Filmstadenkillens kompisar som gick åt andra hållet, mot Nikolaikyrkan.
Snart kommer boxaren ut från Filmstaden och går vidare ner mot Storbron. Jag följer på avstånd efter. Han svänger ner mot Stallyktan och jag väljer att avvakta vid korsningen där Drottninggatan byter namn till Storgatan.
Killen försvinner vidare ner mot Stallyktan och då jag inte ser honom längre så cyklar jag efter.
När jag kommer ner till Ågatan ser jag en polisbil borta vid Nikolaikyrkan och jag vevar dit för att berätta var boxaren är.
Vid Nikolaikyrkan hade man f.ö. gripit de övriga två Hammarbyarna vilka satt så lydigt och snällt och pratade med poliserna.
En av polismännen följer med mig ner mot Vasabron där ju boxaren snart måste komma fram. Eftersom han är vilsen i den stad han inte känner plus att han säkerligen sökte trygghet hos sin kamrater som försvunnit som vänder han upp mot Drottninggatan.
Han hinner inte gå många meter upp mot kyrkan innan han får syn på polisbilen och då är polis #2 och jag bara 50 meter ifrån honom.
Jag pekar snabbt ut honom och polisen går fram till honom. Det visar sig att hans hand blivit rätt så illa tilltygad av slaget och det råder ingen tvekan om att det är rätt kille.
Han förs upp till polisbilen där han får sätta sig i bilen och hans skador på handen fotograferas.
Och så kom det sig att jag fick vara lite vardagshjälte för en stund.
http://www.na.se/artikel.asp?intId=1197947
Jag kan berätta en tragisk historia från igår – jag satt på O´Learys där det fanns såväl ÖSK- som Bajen-fans. I samband med att ÖSK fick straff så jublades det såklart i lokalen samtidigt som man hör någon skrika:
– Jag vet var du bor din jävla fitta.
Det bör tilläggas att det fanns flera barnfamiljer i lokalen så lämpligheten i språkbruket borde vara tydlig för samtliga.
ÖSK sätter så straffen och strax därpå även 3-1. Då uppstår det lite rabalder mellan några av fansen och ett glas åker i golvet. Jag hinner lagom vända mig om för att se en Hammarbyare krossa näsbenet på en Örebroare.
Han åker i golvet så det bara sjunger om det och efter det blir det ett jäkla pådrag med där serveringspersonal och väktare försöker få grepp om situationen.
I allt detta tumult ser jag att han som utdelade slaget lugnt knallar mot utgången och slinker iväg ner mot Storbron.
Han ska inte få komma undan det här, tänker jag, och följer efter ut på gatan.
Där har några sett honom gå in på kiosken bredvid Filmstaden och sedan vidare in på bion. Polisen anländer och de och några väktare tar upp jakten på Filmstadenkillens kompisar som gick åt andra hållet, mot Nikolaikyrkan.
Snart kommer boxaren ut från Filmstaden och går vidare ner mot Storbron. Jag följer på avstånd efter. Han svänger ner mot Stallyktan och jag väljer att avvakta vid korsningen där Drottninggatan byter namn till Storgatan.
Killen försvinner vidare ner mot Stallyktan och då jag inte ser honom längre så cyklar jag efter.
När jag kommer ner till Ågatan ser jag en polisbil borta vid Nikolaikyrkan och jag vevar dit för att berätta var boxaren är.
Vid Nikolaikyrkan hade man f.ö. gripit de övriga två Hammarbyarna vilka satt så lydigt och snällt och pratade med poliserna.
En av polismännen följer med mig ner mot Vasabron där ju boxaren snart måste komma fram. Eftersom han är vilsen i den stad han inte känner plus att han säkerligen sökte trygghet hos sin kamrater som försvunnit som vänder han upp mot Drottninggatan.
Han hinner inte gå många meter upp mot kyrkan innan han får syn på polisbilen och då är polis #2 och jag bara 50 meter ifrån honom.
Jag pekar snabbt ut honom och polisen går fram till honom. Det visar sig att hans hand blivit rätt så illa tilltygad av slaget och det råder ingen tvekan om att det är rätt kille.
Han förs upp till polisbilen där han får sätta sig i bilen och hans skador på handen fotograferas.
Och så kom det sig att jag fick vara lite vardagshjälte för en stund.
http://www.na.se/artikel.asp?intId=1197947